Emelie, 6 Juli 2006

Usch vilken dag. Visserligen helt underbar, men dock så många känslor.

Det började som vanligt med att man släpade iväg sig själv ner till stranden för att sedan spendera ett flertal timmar i solen och hettan. Efter några timmar dyker de extremt morgon trötta människorna upp men det tar inte lång tid innan de packar ihop och försvinner hem igen.



Ett hopplöst fall, en hopplös kärlek. En tro så stark. Men en själ så svag..
Jag tycker verkligen om dig..



Kunde det bli bättre? Johan kommer hem den 12 Augusti. Visserligen bara 3 månader. Men just nu håller jag på att spricka av saknaden efter min vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback