Tankar utan ord
Idag var som ni märkt inte en utav de bästa dagarna kanske. Men jag blir så arg. Arg på att han inte VILL förstå. Det är som att allt som inte funkar för tillfället bara läggs åt sidan. Och de känns.. inte för att mina känslor spelar ett jävla spratt utan för att jag älskar och avgudar min son till max och det är väl inte allt för konstigt att jag vill att hans pappa ska det också, eller?
Jag blir tokig, förvirrad splittrad you name it! Jag orkar bara inte de här längre. Det har gått waay för långt. Herregud min älskling blir FEM månader snart.
Ändå finns det inget vackrare än när han pratar om Lukas som sin son. Jag vet inte men jag är väl svag för faderkärlek I guess? Kanske därför jag blev så upprörd som jag blev idag när han jämförde kärleken till sin son med kärleken till helt fel person.
Ååå jag är waay to förvirrad idag! Just nu känns det som att jag bara vill åka någonstans och komma bort från allt ett par månader. Vet att jag är mer än välkommen till Alex i Danmark. Men jag tror det får vänta till nästa sommar. Plus att det känns elakt emot både Lukas och Nadim. Fast där har vi det igen. Jag bryr mig för mycket, borde inte ens visa intresse för att försöka få honom att lära känna sin son. Det är han som ska det, right? Och för ett år sedan hade jag aggerat så. Jag hade inte brytt mig, hade inte ringt. Inte visat intresse eller någonting. Men så kom en underbar liten människa och förändrade mig.
Jag har blivit känslig helt enkelt. Blivit tjej på riktigt tror jag! 
Sv: Han tog sina första steg när han var 11 månader.. Men sen dröjde det en månad, och då började han gå helt plötsligt hur bra som helst :)
Hej lilla gumman. Om "kärringarna" vill sitta i Skarpnäck så får du komma ut hit själv. Det tar 1 timme med buss från Tekniska högskolan, men om du vill kan vi höra med Jimmi om han tänker komma ut, så kan ni åka tillsammans.
du har inte enbart blivit "tjej på riktigt" utan också mamma! Du kan förmodligen se hur tråkigt det kommer bli för L om han förlorar sin pappa. Det verkar iaf som om det bara är du som kämpar. ? Du kanske ska låta honom kämpa lite? Inte stänga honom ute helt utan bara förstå att han saknar sin son och verkligen vill ha kontakt med honom. Han har tydligen inte umgåtts tillräckligt med L om han älskar någon annna över honom, eller så ljuger han. Man älskar sitt barn högst i hela världen.. men det kanske kommer ta lite tid för honom att känna så eftersom han inte va med under graviditeten och så? Du ska veta att jag tänker på er och hoppas allt ordnar sig. Du är stark!!
Kram Ida
hihi melle goes girlyyy ^^ nej men, stå på dig gumman. och säg till om du vill ha sällis ner till danmark ;)
Var stark gumman! Din kärlek till Lukas fyller Lukas behov av två föräldrar. Tänk på att det är han som går miste om er . . och inte tvärt om. Du kommer hitta en faders-figur som kommer älska Lukas som sin egen son. Det är den ärliga kärleken som spelar roll . . inte den påtvingade.
Saknar dig! Börjar plugga om en månad, då kommer jag ha lite mer fritid så vi kan ses!
Puss
Alltså hur kan han göra så? :O Fyfan för honom! Litar han inte på att det är han som är pappan?? Löjlig han är! Så jävla barnslig så det finns inte...
Kayleens pappa har inte hört av sej på en vecka. Han brukar maila nästan varje dag. Det kan vara allt från att fråga hur det är med oss, till att han vill klaga på ngt.
Det gör så ont att han inte vill träffa sitt barn. Han ville ju ha barn. Fyfan. Pallar inte med alla frågor längre. Varför vill han inte ta hand om sitt barn? Hur kan man inte göra allt för det?
Åh, bara måsta skriva av mej lite. :)
Kram
jag förstår precis hur du menar, jag känner likadant!
:(
men de förstår inte vad dem mister..