Emelie

Det är banne mig inte lätt! Jag tror seriöst att jag har fått en manlig hjärna. Alltså om man jämför med den bilden vi flickor har utav män, för så funkar typ min hjärna! Jag har så himla svårt för att bli kär. Det kanske ligger i släkten? haha mamma är likadan å brorsan också.

Så hopplöst ska ni veta =)

Sen sedan jag fick Lukas har det varit ännu mer omöjligt. Kraven har blivit mycket större plus att i Sverige är vi blyga så här raggas det enbart på krogen. Eller genom ngn vän etc!

Men det hopplösa i mitt fall är att jag vill bli kär. Jag vill på sådär tokigt irreterande kär som jag faktiskt varit. Mestadels här också för att jag är ekstremt egoistisk och avskyr att bo själv HA HA

Jag får också panik när jag vet att någon är intresserad utav mig som jag inte är intresserad utav själv då vet jag mer eller mindre inte alls vad jag ska göra. Känner mig så elak att behöva säga något i stil med, tack men du är inte min typ eller vad säger man egentligen för att INTE såra personen? Har kört på alltför många gånger "jag är inte intresserad utav ngt seriöst just nu" visst det har stämt till 99% utav fallen men sen helt plötsligt så blir man kär i en annan person å ja ni fattar!

Jag har varit kär två gånger på riktigt varav första snubben träffade jag genom en kompis på en fest! Minns dem dagarna som att det vore igår. Vi (jag och nattis) blev upphämtade utanför mcdonalds i nacka utav Timpus. Kör iväg till Älta för att parta! Sen en kille - Emil å tyckte att han är supersnygg. Men verkade som att E hade flickvän så tänkte inte så mycket mer på det.

Dagen efter - PARTY igen på schemat. Älta here we come =) Å nu började även jag å E prata ända jag minns att vi prata om var cigg "nej jag feströker bara hö hö" och sen minns jag även att han sprang efter oss då vi smet till sista nattbussen för att fråga om mitt nummer. Dö söt eller vad?

Sen så var han också "svår" det blev en kamp. Jag gav upp den nästan direkt så det blev istället en kamp för honom. Båda fick kämpa och sen hade vi ett helt underbart förhållande under ettårstid. Det blev ett hastigt slut som jag inte vill gå in på!

Efter honom var det Lukas pappa. haha här var jag INTE intresserad till en början måste jag tillägga. Det var tätt efter E så jag var till 100% inte ute efter ngt förhållande. Men vi pratade hela nätterna i flera veckor. Vilket jag behövde just då, någon att prata knäppa saker med som inte alls hade med verkligeheten att göra. Tro mig det vi pratade om var fan inte normalt!

Å även här minns jag de första gångerna vi sågs och framförallt paniken när han visade intresse. Gosh var så nära på att rymma från stockholm! Men jag sa istället "vi gör inget officiellt" sagt å gjort så höll han snacket inne och sedan föll jag även pladask för honom. Dock tog det sin tid här men det var det värt för lilla Lukas kom till världen två år senare =)

Men nog om kärleksbabbel va? Jag vet att jag bör ge vissa killar fler chanser men jag är kräsen. Ibland för kräsen!