no words.

Den 10 Oktober 20.00 kommer ännu en tjej somna in. Hon fick diagnos bröstcancer när hon var 19år och är nu 20. Att läsa hennes blogg fick mig att öppna ögonen för det viktiga. Och jag vet inte, men just nu känns varken skola eller jobb viktigt. Just nu vill jag bara springa hem till E, hålla om honom och aldrig mer vara ifrån honom. Jag vill sitta ner vid matbordet på Julafton med mormor, morfar, bror och mamma och bara be för att vi nästa år även sitter tillsammans igen. Jag vill tillsammans med vänner sätta mig ner på nått fik och bara umgås. Kanske sedan gå ut äta lite gått eller ta ett glas vin. Jag vill leva mitt liv, inte vara fast i någon skola. Jag vill uppleva saker, resa, Ja leva. Jag vill föralltid kunna vara omringad av dem jag älskar. Av de som älskar mig.

Imorgon klockan 20.00 kommer i af jag att be en bön om att hon, Liv, åter få se sin mamma och att hennes sömn blir underbar.

http://colourfulmiracles.blogg.se/

Kommentarer
Postat av: Fia / Guldmedalj

Den var fejk... Patetiskt att göra så! Men man kan ju ändå tycka synd om alla som har cancer...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback