Emelie, 27 September 2006

Tiden bara rinner iväg i vissa sammanhang. Det har tydligen gått tre månader redan sen du kom hem och gjorde mig på tophumör som vanligt! Men nu är det dags för dig att åka tillbaka till Chile. Usch va jag kommer sakna dig den här gången. Kommer troligtvist bli värre då vårat vänskapsband bara blir starkare för var dag som går. Men känns skönt att man alltid kommer kunna nå dig på telefonen, bara att höra din röst får mig nämligen att känna mig stark. Du bygger upp en sida av mig som jag aldrig trott någon någonsin skulle kunna göra. Du får mig att kämpa igenom problemen och vara stark.

Johan min vän, jag älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback