Emelie

Just nu vet jag troligtvist inte ens vad jag skriver men men. Vet varken vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Allt känns bara tomt och svart. Kärlek visst, jag kan säga att det är helt fucking underbar men just nu nej fyfan. Känna typ som att hela ens själv slits loss och man inte vet vart man ska ta vägen, tårarna rinner och man gör misstag efter misstag. Man tror att allting ska hjälpa, att jag vet inte, nått ska göra så att man glömmer. Så att man slutar sakna. Att tårarna ska bli färre för varje natt men vem försöker jag lura? Jag känner en så jävla stor saknad. Hur ofta jag än tränger fram ett leende så är det bara en stor jag bluff! Jag tror förfan inte ens på det själv så.. Men som sagt, blicka framåt, mot en framtid för den är i af spikad. Ska nämligen på reseledarutbildning i sommar, jag vet långt tills dess. Men måste blicka någonstans. Usch vad saknad kan göra ont men men. Träffade i af några trevliga typer samt lite barndomsvänner. Hoppas eran fredag var bättre och i af gladare!

Pussen och god natt