Emelie

Det var mer än dags att uppdatera kategorin "om mig". Jag är nu inte längre gravid utan för 8 månader sedan så födde jag Lukas. En helt underbar förlossning på 12 timmar.

När jag såg strecket på graviditetsstickan så kände jag en oerhörd lättnad och glädje rusa igenom kroppen. Och samtidigt som jag blev nästintill överlycklig försökte jag hålla minen då jag inte hade någon alls aning om hur Nadim skulle reagera. Han sa väl inte så mycket blev mest chockad. Skickade sedan iväg ett sms till Ninni som likaså jag kände det på sig.

Sedan ringde jag mamma! Haha hon fick gissa sig fram till det för jag kunde bara inte få ur orden ut ur mig. Kände att tårarna vilade runt hörnet och med Nadim sittandes brevid mig så kunde man ju inte mer än tänka "ÖHM FAN HUR SKA DETTA SLUTA?!"

Detta var en lördag. På söndagen gled vi iväg på bio tsm med Bea o Toni vilket var riktigt trevligt! Kommande veckan var det dags för jobb. Började då känna illamåendet (usch och fy blandat med glädje) så kunde knappt jobba. Ringde till ungdomsmottagningen på jobbet lite diskret och fick tid redan på torsdagen.

Onsdagen innan var vi i Farsta och jag minns hur vi gick på torget och Nadim höll om min mage och sa "men om du vill så vill jag gärna att vi behåller det".

Är det inte konstigt hur saker och ting kan utvecklas från dem underbara orden till bråk, skrik, gråt och hot? Aldrig någonsin trodde jag att jag skulle vara själv med Lukas. Men jag antar att saker och ting förändras. 

Eftersom att det börjar komma fler och fler nya läsare så tänkte jag göra en liten snabb presentation utav mig själv!

Jag heter Emelie och är 19år. Väntar tillsammans med mig själv en liten bebis den 7 februari 2009 så han eller hon kan med andra ord titta ut när som helst =) Pappan till mitt barn lever sitt liv och det tycker han funkar fin fint. Vi bestämde oss tillsammans om att behålla barnet i början utav juni men i mitten utav juli ångrade han sig och sedan dess har det hänt massor men för att göra en lång historia kort - han verkar inte intresserad utav sitt barn! Men än har ju inte min lilla bebis kommit än så vi kan ju hoppas på att han ändrar sig igen och faktiskt lär känna sitt barn för barnets skull!

Dock är jag inställd på att vara helt ensam med bebisen men hoppas kan man ju alltid!

Mer om mig då! Mina främsta framtidsplaner ligger just nu på att ta körkort och åka utomlands. I sommar så bjuder det på en tågresa tillsammans med mamma och vänner vart är inte riktigt bestämt och om nästan exakt ett år åker jag ner till USA och hälsar på en vän som ska dit under 13 månader. Plugga upp lite betyg ska även ske nu under 2009 på distans i samband med ledigheten. På mina resor följer självklart min bebis med på men det antar jag att ni förstår =)

Jag ser ljust på min (läs vår) framtid.