Emelie

Var hos Emil nyss. Och just nu känns det mycket bättre. Vet inte varför eller hur... men det är i af bättre än att inte känna något alls. Men jag menar den tid vi två hade var så himla fin och underbar. Så jävla bäst helt enkelt! Att man inte ska förstöra den med en dålig seperation. Visst saknar jag honom men det här var det ända rätta.. för vår kärlek dog på något sätt men vår vänskap finns och kommer alltid finnas kvar. Och jag vet att det är den bästa. För vi har genomgått så mycket tillsammans att vi förstår varandra utan óch innan, man behöver inte ens nämna några ord. Jag älskar honom och kommer alltid att göra. Man kan väl säga att vi är speciella på vårt egna vis. För jag menar om man planerar hur ens barn kommer att se ut och ifall man planerar att flytta ihop och springa omkring nakna hela tiden så grannarna blir vättskrämda är man lite knasiga kanske! Men det är och andra sidan charmigt.

Ingenting är dock omöjligt, vi kommer kanske hitta tillbaka till varandra genom åren. Eller hitta andra att växa med. Men dock kommer alltid vår vänskap finnas kvar, och vi kommer aldrig vara ifrån varandra helt. Vår vänskap kommer att växa tillsammans med åren. Och det är något helt underbart att se fram emot.

Så för att få ett slut på den här lite .. ledsamma (eller hur det stavas) bloggen så lovar jag att nu mera blicka framåt. Hitta nya intressen och vänner. Ni kommer få läsa lite roligare saker kanske. Visst kommer man inte över det här på ett par dagar utan det tar sin tid. Men alltid blir faktist bättre med åren. Ni vet tid läker sår.

Puss och kram!