En dag i taget
Just nu har vi inga bra dagar här hemma. Lilleman å jag är sjuka IGEN. Förkylning denna gång så vi hoppas att det går över så snart som möjligt :) drog iväg ett mess till Nadim om att vi skulle till sjukan - något svar? Självklart inte! I de sista messet skrev jag även att han får ta å ringa å messa ifall han vill veta något för attj ag inte orkar hålla på att messa utan någon jävla respons. Men någon fråga om hur det gick hos sjukan, som jag faktiskt förväntade mig! Dök däremot aldrig upp..
Jag tänkte aldrig att det skulle bli såhär jobbigt känslomässigt. Visst visste jag självklart att det är kämpigt att vara ensamstående rent ekonomiskt men det här känsomässiga bergodalbane shiten skulle jag mer än gärna vara utan! Att jag ens tänker en tanke på nadim säger väl allt typ? Innan lilleman var född önskade jag att Nadim skulle strunta i oss men nu har allting vänt. Skumt? Jo tack. Men det jobbigaste är nog inte att vara ifrån honom utan det är att han har gått vidare. Nätt å lätt, bara sådär.
Men lite bloggtorka som sagt. Men snart blir det nog bättre :) Minns ju hur jäkla dåligt jag mådde när jag å E bröt upp. Det gick ju över, så varför skulle inte detta? Sen kommer ju faktiskt Nadim att träffa lilleman nångång mellan 6 juni och den 12. Och det är faktiskt snart.. Kanske ska man åka upp å hälsa på norrland någon helg för att fördriva lite tid?!
Ja ! det var nog jag , Jessic askulle sjunga på idol men jag var där med min kompis Hanna faktist . Jessica blev helt förstörd som inte kom med :( Gumman då
Okeej :) jo han ar fått smaka potatis som han hatade och en fruktpure idag. Det var inte heller så populärt men det kommer väl :) Har din lilla fått smaka ännu?
Jag tycker du är superduktig som klarar allting, jag menar, det är inte alltid lätt att vara ensamstående med en liten plutt, men jag tycker du är jätteduktig iallfall och en bra mamma, hoppas du tar åt dig för det borde du göra, ha det så bra! kram!
det är tufft att vara ensamstående och tuffast är nog insikten om vilka bitar som är svåra... men det har du nu insett och därför kan du också skaffa dig redskap för att hantera det kanonbra!!!
Kan inte låta bli att tänka: Herregud, förstår inte Nadim vad han missar? tydligen inte...
vem är norrland då? så där kan jag känna även om jag har jonas, dom bara släpper allt å säger jag måste eller ska fixa detta nu... men jag då??
Jag var ensam med min dotter från hon 3mån. Tufft och kämpigt. Men det går. Du är jätteduktig och en utmärkt mamma. Dina känslor är helt normala. Ha en underbar dag! Kraam
Jag har följt din blogg regelbundet i sådär ett halvår och slutar aldrig förvånas över din styrka. Det är sannerligen ingen lätt situation och jag förstår verkligen din längtan efter en kärnfamilj och ömhet från en annan människa. Jag tycker som föregående att du är jätteduktig och att du verkligen är en perfekt mamma trots din unga ålder! Du älskar ditt barn och han älskar digoch det är huvudsaken. Kämpa på och glöm inte att unna dig/er små utflykter till Norrland om det lockar! =)