Emelie

Med världens vackraste son!

Krav

Hela tiden ställer jag dessa orimliga krav på mig själv. Och desto längre bort jag kommer från att ha uppfyllt mina krav desto sämre mår jag. Just nu känns det som att allting skulle bli jättebra bara jag fick en egen lägenhet medens jag innerst inne VET att ingenting kommer förändras - förutom utåt sett!

Jag minns när jag var tillsammans med Emil hur alla var så himla avundsjuka på vårt förhållande för att det var så himla bra. Ja utåtsett var det helt perfekt. Vi var de där gulliga paret som höll i hand, pussades tillräckligt ofta offentligt, var gulliga med varandra etc. Men hur var det egentligen?

Jag minns även när vi bodde i Vega hos pappa. Utåtsett såg allting så himla perfekt ut. Vårt radhus var totalrenoverat från golv till tak. Igenom alla lister etc. Jag och min bror fick allt vi peka på. Vi kunde be pappa åka till farmor för att ha partyn, gissa ifall många var avundsjuka? Men även här låg det så himla mycket å gnydde.

När jag gick i skolan hade jag kraven att jag skulle få högsta betyg i allt. Och när jag sen efter kanske någon fjuttig lektion inser att detta är pina å pest å jag verkligen avskyr skolan så släpper jag istället allting. Istället för att bara försöka på godkänt så skiter jag fullständigt i att gå dit.

Jag försöker hela tiden sänka mina krav. Just nu ligger väl paniken i att jag inte kan ge Lukas det jag vill - en pappa som älskar honom minst lika mycket som jag.

Rörigt, men jag behövde skriva av mig. Tack å Godnatt

Du och lillen är bäst. Med eller utan pappa, kom ihåg det!



And I'll be here, whenever wherever.

Godmorgon !

Ja det är så olika från år till år, jag tror också på att man börjar när man känner sig redo, man känner ju sitt barn själv bäst. Jag ammar ju n'stan ingenting längre så jag tycker att han kan få i sig annat då. men det verkkar inte bvc tycka, vi får se om jag tjuvstartar snart. =)

Han kanske inte är redo ändå för han kräks när han ätit, inte alltid dock men ganska ofta.



Jag har läst att bebisar kan få tänder när de redan är 2 mån, ja lite läskigt när man inte kan göra så mycket själv att de ska gå igenom smärtan som de inte har en aning om själva. stackarna.



kram

ojjojjojj många tankar som surrar runt ser jag.

Allt kommer bli bra ska du se.

Hoppas inte pappan sviker dig och Lukas. Tänk på att du har dundermycket ekärlek att ge lukas mer än av 2 föräldrar eftersom du klarat dig hittils och Lukas mår ju bra:). Du är stark osm är ensamstående mamma.

Jag tyckte de var fint!

gumsilums, jobbigt att allt käns jobbigt (kan man säga så?) :( never more than a phonecall away!

Känner också panik i att inte kunna ge Kayleen en perfekt pappa. Usch, det är verkligen jätte jobbigt. Men det gäller att försöka ge barnen en annan manlig förebild. Typ deras morfar eller någon. Men det kommer bli jobbigt att förklara för henne att hennes pappa är ett svin. :/



Skall du till kungsträdgården den 6:e juni förresten? :) Kram

det skulle du kanske ha tänkt på lite tidigare unga dam ...